Den stora festen ... just den !!!

Jaha....det var så den stora dagen som vi alla har väntat på ... länge. Var tvungen att åka och kolla in stället innan. Och där stäffade jag en del andra, och diskussionen började kretsa runt klädsel för kvällens begivenhet ... som ju alltid! Jag blev inte klok på vad som skulle gälla, de måste jag erkänna. Nåväl, kläder skulle det bli i alla fall ... fniss.
Så nu kommer det en hel dröse med bilder! Kanske inte den allra bästa kvalitén, men vadå ... hallo eller ! .... vi var ju faktiskt en bra bit över 50 avor samtidigt så laggen var grym! Men ingen masskrasch, så det hadde du gjort bra Apmel. Jahoo !!! Så .... GRATTIS till er alla tre ännu en gång ... festen var storartad. Ni får leta själv i bilderna ... blir svårt att namnge alla i vimlet .. men tror ni reder ut det.

Jaha, detta var kvällens skörd, en del bra, en del mindre bra, men festen ... ja den var bra !!!!

Men nu är jag trött ... såååå trött .... tror jag drar mig tillbaka in i ett litet hörn ....osynligt ... tyst.

Ha det bra igen alla ni ... vi ses säkert igen ... och tills dess ... VAR RÄDDA OM VARANN !!!!

....Det är så lätt att man sårar varandra .... tror inte man kan betona det för många gånger .... Kramar om er alla.

Mitt paradis ... att ladda upp sig :-)

Saker och ting som har betytt mycket för mig den senaste tiden vill jag dela med mig av här och nu. Det är till att börja med mitt fantastiska paradis, min härliga strand som ger sådan ro åt mig. Ingen stress, bara vågornas skvalp som hörs, blandat med självvald musik. Avkopplande och rofylld musik som hjälper till att hela, ge kraft. Här har jag funnit min plats i SL och äntligen kan jag njuta av det. Väljer vem jag vill släppa in, och när, tillsvidare i alla fall! Men om det är någon som vill komma och hälsa på, så är det ju bara att kontakta mig så ordnar jag turen. Vänner är alltid välkomna det skall ni veta!




Det har blivit många timmars sittande vid strandkanten, även sena timmar, då man bara har glömt bort tiden. Men jag tror att det har varit nödvändigt!

Suttit flera timmar i sträck vid min lilla eld och talat med min kära granne, som har varit till stor hjälp. Att bara få diskutera vardagliga saker, är ett av de bästa terapierna. Eller låta sina tankar kläs i ord för någon som har förmågan att bara lyssna, som inte ställer krav ... det önskar jag att alla kan ha.

Tog mig en sväng en kväll till OD, sent, när nästan alla hadde åkt hem. Hittade Lucien, och bjöd honom att dansa med mig vid polen. Inte den jag brukar använda, utan Vampis och Sirhc's. Det var en härlig upplevelse, och jag började känna att det skulle vara kul igen att få jobba, dansa som jag gjort så ofta innan. Lucien har kommit att bli en kär vän han med, en lättsam samtalspartner. En jag känner att jag kan lita på, och det är viktigt ... att kunna lita på någon till hundra procent ...

Mitt hus vid havet, vid stranden, så perfekt. Jag har köpt en massa danser den senaste tiden, min passion och mitt liv. Kan verka dumt, men för mig är det viktigt. Och när jag inte kan eller orkar åka ut och dansa, är det ju bra att ha egna danser ... eller hur ... Och inte bara danser så klart! Jag vill ju kunna dansa och träna för mitt jobb, som jag så innerligt vill kunna återvända till.

Ah, stranden, vyn jag inte tröttnar på!

Så innan jag är beredd att återvända till OD, och för att testa hur jag orkar med gemenskapen, åker jag numera gärna till PJ's ... mycket beroende av Lucien, i mitt tycke den bästa DJn i SL!

Men innan det hadde vi varit hos Apmel och dansat, fast det var ju inställt så det var ju bara mitt sällskap och jag som var där. Passade mig bra ... ingen trängsel ...

Så ... ja ... jag är nog igång nu ... sakta men säkert har jag tagit mina stapplande steg tillbaka. Jag har saknat er alla ...

Men jag lovar inget, vet inte om jag klarar av att skriva så ofta, men kanske det kommer bilder i alla fall ... vi får se! Men.. the Bitch is back ... lol ... det tror jag jag kan lova i alla fall.

Tankar om framtiden

Vad är det som händer....inget är som det skall vara. Trodde att det hadde vänt ... trodde att jag skulle klara av att gå vidare! Men ack vad jag har bedragit mig. Visst .. vissa dagar verkar allt vara som det skall ... men vissa .. ja vad skall man säga ... rena djupdykningarna. Allt är nattsvart! Visst har jag en massa goa vänner som säkert vill bara väl ... men det hjälper liksom inte.. Och för jösse namn .. fortsätt inte att klanka på Ikaros ... det är inte hans fel ... det är ingens fel! Saker händer ... man ändras ... samtidigt som man ju inte ändras. Just nu klarar jag inte av att analysera varken det ena eller det andra .... ville bara att alla ni mina vänner som jag fått och har inte skall gå så hårt åt Ikaros. Det gör mig ännu mera lessen .. det är inte vad jag vill eller ville .....

Har inget att säga ... måste få dra mig tillbaka ett tag ... komma underfund med hur jag skall göra med mitt fortsatta liv. Oh vad jag saknar det enkla som var .. det invanda .. det rutinmässiga! Men det är ju så att man vill gå framåt ... inte fastna ... eller? Så...tills vi ses här igen ... ha det så bra ... o så ses vi igen när jag vet vad jag vill.

Början till något nytt ... känns bättre!

Jippii ... tror faktiskt att jag har överlevt det värsta som kunde hända! Vändpunkten, känns det som i alla fall, var när jag fick återträffa min kära vän Bellona. Rätt som det var när jag var hemma och bara, ja var, såg jag att hon hadde loggat in. Kvickt som ögat hälsade jag henne välkommen. Jag blev sååå glad så ni kan inte ana. Vi talade med varann om diverse saker och träffade henne så på RajRaj udden vart jag hänvisat henne. Hon ville besöka minnesplatsen som ju finns där. Sedan, naturligtvis, skulle hon ju se mitt nya hem. Klart de! Så här är bildbeviset ... om det nu skulle behövas .... hmmm ... Men, för mig var detta en vändpunkt, kanske det var ett omen av något slag! Jag kände att allt är inte slut, det finns en fortsättning. Så tack att du kom och besökte oss, och mig!

Så då till den underbara gårdagen! Ja, för den var helt underbar, rent magisk ... Tänk att det finns så fina ställen i vårt SL. Att få dansa, dansa, dansa uppe bland molnen ... det kan ju bara inte finnas något bättre. Att jag har goda vänner som är och har varit måna om mig under hela denna veckan som varit ... ja vad skall jag säga ... jag är rörd, glad, tacksam ... och så nu detta! Hit bland molnen vill jag återvända flera gånger .. känna hur man svävar fram .... Och vem det var som tog mig hit då?!? Jo, en mycket god vän, men tror inte jag vill tala om det, ingen hemlighet direkt, men ändå ...

Vi var kvar där uppe bland molnen tills det var dags att åka till Tors rezzparty ... eller nej ... var ju hemma och bytte om först, så klart hihihi. Man kan ju inte vara på stranden i svart heller, och långklänning dessutom! Hur som haver ... det var riktigt roligt att få träffa Tor och Vixon igen så snart efter deras bröllop. Jättegrattis ännu en gång Tor, och nästa gång får det bli party hos mig, eller hur?!

Och under tiden jag var hos Tor fick jag de märkligaste IMen ... Mikis undrade om jag visste något ställe man kunde gifta sig på! Vad ... hur så? undrade jag naturligtvis. Jo, kan ni tänka er, hon hadde bestämt sig i all hast att röva (hehehe) bort Langlear efter hans konsert hos Gitt !!! Jag har då inte hört maken till sånt ... men då!!! Och sen när platsen var klar, ja då blev det ju en präst som skulle skakas fram i all hast. Försökte ju hjälpa till, men jag har ju inte så mycke vana av sånt, ännu. Känner inte heller till så många ännu .... men tydligen fick hon det ordnat. Så efter konserten där jag också var ( såklart jag var! ) blev det ilfart till hemlig ort för Langlear. Han var lite undrande över vad Mikis nu ville, men han åkte i alla fall. Heheheh och jag såg det! Så nu var det bara att åka efter, för jag kunde ju inte åka innan eller hur ... och inte kunde jag byta om heller innan, utan det fick bli vid kyrkan! Så på med första bästa klänning jag hittade i garderoben, och klart det blev den jag kastat in sist, hur annars. Det är ingen ordning där just nu, så är det bara ...

Så här följer då några bilder från detta märkliga bröllop ... men ändå så fina ... Och vill också ännu önska lycka till i ert nya ( hmmm kan man säga det tro ? ) liv tillsammans. Misstänker att det kommer att fortsätta att gå i samma anda, snabba ryck ... lol.

Här är ringen .... sååååååååå fin så ... eller vad säger ni .... så ta er en tit nästa gång ni träffar Mikis!

Jahap ... så var det med denna söndag ... magisk ... eller hur. Och jag är tillbaka!!

Så då är frågan vad jag har att berätta sen ... hmmm ...vet inte riktigt ännu ...men jag har säkert något på gång ... något nytt. Så fortsättning följer alldeles säkert ... ännu har jag inte tröttnat ....

Vi ses vänner...